Hej! Igår skrev jag ett inlägg innan vi drog till akuten. Idag vaknade jag med smärta och blev åter igen påmind om att ingen hjälp finns att få. Igår kom vi in till akuten runt 14.30. Det gick snabbt att få göra blod- och urinprov. Vi fick vänta till 18.15 innan jag fick träffa en läkare. Hon gjorde ett vaginalt ultraljud och kunde då se att min cysta på 4x4 cm var borta. Det var bra nyheter. Hon kunde också se att spiralen låg rätt. Hon sa att jag hade en förtjockad slemhinna runt livmodern som jag inte borde ha när jag använder spiralen, där av att jag fortfarande blöder. Tröttsamt. Jag grät av undersökningen för att det gjorde så ont. Hon tittar menande på mig, men egentligen säger hon att hon inget kan göra. Hon bad mig testa kombinerat preventivmedel dvs. både sprial och piller. Jag känner min kropp och vet att jag inte tål massa hormoner (som jag redan har tillräckligt av), men hon instämde och ville inte ta bort spiralen som jag hade önskat. Jag bad och bönade om att få utredas för endometrios (i dagsläget har jag diagnosen "misstänkt endometrios") och hon tvekade så jävla mycket. Hon sa att det kunde vara andra orsaker till min smärta, men jag tvivlar. Jag vet att det som orsakar min smärta i buken är livmodern, inget annat. Mina symptom har varit och är fortfarande:

- Kronisk smärta varje dag, varje månad,
- extrema smärtor vid mens och ägglossning,
- uppblåst kring buken 2 veckor av 4 i månaden,
- illamående och yrsel vid mens och ägglossning,
- kraftiga blödningar vid mens som också varar i mer än en vecka.
- Jag blöder igenom flera skydd fertalet gånger under den veckan, 
- jag blöder även om jag inte har mens,
- jag får ont när jag sätter mig under mens- och ägglossningsperiod, 
- smärtstillande preparat som vanliga alvedon, ipren, ibumetin etc. hjälper inte,
- smärtstillande tabletter som ex. diklofenak, citodon och naproxen hjälper inte när det är som värst.
- Jag ligger och kvider av smärta till den grad att jag är orörlig flera gånger i månaden,
- ont vid samlag, ont vid undersökningar som vaginalt ultraljud,
- innan graviditeten hade jag vätska som läkte ut i buken, jag vet inte om detta är kvar...

Det finns säkert mer saker som jag upplever men som jag inte tänker på då dessa ovannämnda saker är det mest framträdande. Psykiskt och fysiskt är jag helt jävla slut. Detta är inget värdigt liv att leva. Det verkar som om ingen förstår hur jobbigt det är. Jag orkar inte hur mycket som helst. Jag har bestämt mig för att om jag inte får hjälp snart, så är jag berädd på att ta bort hela livmodern. Valet är lockande eftersom jag aldrig har känt något annat än konstant smärta på olika vis. 

Åter igen till besöket. Läkaren bad mig testa spiralen och piller tillsammans. Hon gjorde sedan en förfrågan om att få in mig på kö till endometriosteamet som de har på Sahlgrenska för vidare utredning. Då får de eventuellt göra en titthålsoperation för att de hur det ser ut på insidan. Hon sa att om de inte ringer mig idag så står jag på kö för ett bokat möte med dem, och om de ringer mig idag så får jag alltså inte stå i kö till möte. Då sa hon att vi skulle titta på andra alternativ, men vad fan finns det för andra alternativ? och varför är de så jävla obenägna att hjälpa mig? Jag betalar skatt som alla andra och jag tycker att jag har rätten att få bli undersökt för att isåfall utesluta endometrios, eller annan orsak. Man känner sig så uppgiven varje gång man går från läkaren. Jag har blivit undersökt av hur många gynekologer och läkare som helst, men ändå kommer jag inte vidare. Två veckor in i graviditeten blev jag lovad att få en titthålsoperation om mina problem kvarstod. Det gäller inte längre eftersom hela min process måste göras om. Jag kommer att kämpa lite till och testa pillerna, men om det inte fungerar så kommer jag att ta detta privat (det gör jag nog ändå), och om det inte fungerar så står jag inför ett jävligt tufft beslut. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress