11 december 2019

PAIN

Vardagen

Hej och god morgon! Jag har varit vaken sedan 05.30 och kunde inte somna om. Hela den här veckan har varit skit. Jag har haft smärtor varje dag och blödningarna slutar inte. Suck. Igår var jag över hos Amanda en stund för en liten fika. För mig blev det en kaffe och en mindre god Propud. Note to self: Ät aldrig Propud karamell igen. Den var alldeles för söt och till slut blev den bara sliskig. Anyways, jag och lillen stannade i ca 2 timmar innan vi promenerade de där 200 m hem igen haha. Helt sjukt att vi bor så nära, men inte träffas oftare. Det får det bli ändring på. 

Lillen var lite gnällig igår så jag var helt slut vid dagens slut. Det tar på krafterna att gå runt och ha ont hela tiden också. Om en stund ska Sady och lillen få vakna iallafall för vi ska till BVC. Jag ser alltid fram emot dessa möten, dels för att jag gillar vår distriktssköterska och dels för att det är jätteroligt att följa Juliáns utveckling. Idag ska vi prata om smakportioner m.m. Det ska bli intressant.

Efter besöket ska jag hem och chilla medan Sady drar till jobbet. Det är riktigt skitväder ute och regnet bara öser ner så som det har gjort hela natten. Jag går nog inte ut på någon promenad idag, men om jag inte har smärtor senare så tänker jag dra till gymmet med Vong. Jag stör mig på att smärtan påverkar mig så mycket i vardagen. Igår grät jag flera gånger för att all "hjälp" jag får inte är till någon nytta. Vården vill bara att jag ska gå och knapra piller hela tiden. Jag är i ett tillstånd där jag förbereder mig mentalt för att eventuellt ta bort hela livmodern. Jag ska inte behöva göra sådana val så här tidigt i livet, men jag börjar bli desperat. Jag tänker på det varje dag då jag hela tiden blir påmind om smärtor och blödningar som kommer i tid och otid. Vi får se. Det är ett jobbigt beslut om jag bestämmer mig för att göra det, men jag ska verkligen kolla upp andra möjligheter till hjälp först, kanske hjälpen inte finns i Sverige? Den svenska sjukvården är ju under all kritik, iallafall i hur jag har blivit bemött. Min förlossningspersonal var grym, men det är också många som skiter fullständigt i hur en mår. Det känns som de alltid har en agenda att tjäna pengar. Ju mer piller man knaprar, ju mer provision får de...så känns det iallafall. Sjukt tragiskt. Aja, nu vandrar tankarna iväg här så ska avsluta detta inlägg, men jag uppdaterar så fort jag får tid igen. Ciao!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress